Där stängde Arkelsten dörren för öppenhetslagstiftning

Partisekreterare Sofia Arkelsten skriver idag på DN debatt att partiet “ensidigt” kommer att redovisa identiteten på de personer som årligen ger 20 000 kronor eller mer till partiet. Men varför gör hon detta? Jo, för att Moderaterna inte längre tycks få så stora slantar från personer med tjocka de riktigt tjocka plånböckerna. Och för att M var rädda för lagstiftning.

Moderaterna är inte längre Sveriges mest hemlighetsfulla politiska parti. När partisekreterare Sofia Arkelsten idag deklarerar att partiet kommer att redogöra för identiteten på dem som ger 20 000 kronor eller mer till M är det ett stort kliv mot större öppenhet hos de politiska partierna i Sverige.

Photo by Robert

Moderaterna var länge tillsammans med Kristdemokraterna ensamma om att vägra att redovisa vilka privatpersoner som donerar stora summor till partierna. Nu när Sverigedemokraterna dessvärre sitter i riksdagen är det bara KD och SD som håller emot.

När Arkelsten hävdar att Moderaterna “ensidigt” ska redovisa vilka som donerar stora belopp hånar hon majoriteten av riksdagspartierna. Det är nämligen redan så att Folkpartiet, Centern, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna redovisar donationer över 20 000 kronor. Hur i hela friden definierar Sofia Arkelsten ordet “ensidigt”?

Det intressanta är dock inte att Moderaterna nu tycks ha svängt. Det intressanta är varför. Det finns tre skäl så som jag ser det.

Skäl ett: Moderaternas finansiärer är inte längre lika mycket på hugget

Efter att jag för Arbetarrörelsens tankesmedjas räkning har studerat partiernas ekonomi vill jag hävda att jag har tämligen god insyn i hur partierna finansierar sin verksamhet. När det gäller Moderaternas insamlingsverksamhet nådde den all time high under valåret 2006 då partiet samlade in 30 miljoner kronor under ett enda år. Under de senaste åren har Moderaterna fått minskade bidrag från privatpersoner. Och ja – det är inte så svårt att räkna ut att Moderaternas traditionella kärnväljare – i första hand höginkomsttagare – har fått betydligt bättre ekonomi under M-styret. Och efter två valframgångar är den lilla klicken inte längre lika angelägen om att bidra till partiets kampanjkassa.

Skäl två: Moderaterna var rädda för att frågan om lagstiftning skulle bli ett faktum

Sverige är ett av få länder i västvärlden som helt saknar någon slags lagstiftning som reglerar hur partiernas intäkter redovisas alternativt hur stora gåvor man får ge till politiska partier. Moderaterna är ett av få partier i Sverige som numera motsätter sig en sådan lagstiftning. Partiet tog stöd av Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna i Konstitutionsutskottet för att förhindra att frågan om lagstiftning skulle utredas. Av en slump är det just M, KD och SD som inte har velat öka insynen i sin finansiering. Hur som helst – de två allianspartier som räddade ansiktet på M i Konstitutionsutskottet ligger risigt till. De kan komma att sätta press på M genom att säga att de kommer att fortsätta driva frågan om lagstiftning. Och i riksdagen räcker det som bekant inte med M, KD och SD för att skapa en majoritet.

Skäl tre: Skäl ett och två i kombination

Moderaterna har enligt en sammanställning i kvällens TV4 Nyheterna samlat in 90 miljoner kronor de senaste tio åren, varav 70 miljoner under Reinfeldts tid som partiledare. Det är inte osannolikt att Moderaterna kommer att kunna mobilisera sina kärnväljare och privatfinansiärer nästa gång som partiet är i knipa. Skulle det vara så att en lagstiftning skulle tvinga partiet till långtgående öppenhet skulle det riskera att en del av privatfinansiärerna drar öronen åt sig. Hotet om lagstiftning skulle med andra ord riskera att Moderaterna i framtiden skulle gå miste om stora penningsummor.

Summa summarum. Sofia Arkelsten gjorde det som var taktiskt bäst för Moderaterna idag. Genom att på frivillig väg gå med på att redovisa stora privata donationer stänger partiet dörren för en lagstiftning.

Många blogginlägg om detta har det blivit denna dag. Bland annat skriver Krassman att det är skenheligt att Arkelsten nu gör om när hon har låtit sig sponsras på bjudresor. Jag skulle kalla det för schlingheligt…

För övrigt ska Maria Abrahamsson (M) ha en eloge för att hon vill ha lagstiftning på detta område. Rakryggat, Abrahamsson!

Läsvärt är också Röda Bergets sammanställning som bemöter Arkelstens argument om att LO:s bidrag skulle vara så "hemliga".

Andra bloggar om detta: Roger Jönsson, Martin Moberg x 2, Peter Högberg, Johan Westerholm, Daniel Mathiesen, Röda Malmö, Alliansfritt Sverige, Mary X Jensen (M) och Dagens Arena som för övrigt har den förnäma sajten Partibidrag. Samt statsvetarna Jenny Madestam och Jesper Strömbäck.

Gammelmedia: AB:s ledarblogg, AB, SvD, DN, Nyheter24, GP, Ekot, EX, SVT.

Läs även andra bloggares åsikter om Centerpartiet, Folkpartiet, högerns pengar, Kristdemokraterna, partfinansiering, Partistaten, Per Schlingmann, Socialdemokraterna.

Skitjobb och skitdagis – S i Stockholm på villovägar

Karin Wanngård är nytt oppositionsråd i Stockholms stadshus och tävlar om finansborgarrådsposten mot Sten Nordin (M). Hon kallar en del jobb för unga i servicesektorn för “skitjobb”. Och Tomas Rudin kritiserar att familjer garanteras dagisplats i ett nybyggt bostadsområde. Det här har Socialdemokraterna i Stockholm inte råd med.

Socialdemokraterna i Stockholms stad har valt ett nytt finansborgarråd. Karin Wanngård är nytt oppositionsråd i Stockholms stadshus och tävlar om finansborgarrådsposten mot Sten Nordin (M). Eller? Med den kräftgång som Socialdemokraterna går i Stockholm kanske det är Miljöpartiet som har den mest sannolika finansborgarrådskandidaten i nästa val. Då har S inte råd att uttala sig så som Wanngård.

Hon har nämligen kallat många av de jobb som unga har idag för skitjobb. Så här sade hon till bl a Expressen:

“Unga ska inte tvingas ta och lånas in i skitjobb, som att vara säljare och arbeta på provision.”

Underförstått menar hon att många unga har dåliga anställningsvillkor och löner. Men att kalla själva jobbet för skitjobb är ett hån mot många unga för vilka ett jobb på exempelvis ett callcenterföretag är själva ingången till arbetsmarknaden.

Överhuvudtaget skulle i så fall stora delar av tjänstesektorn och den offentliga sektorn betraktas som skitjobb. Även de anställda i kommunerna som sliter hårt med att ta hand om våra äldre eller vara pedagoger åt våra småbarn skulle i så fall ha ett skitjobb. Eller?

Och så var det uttalandet från en annan företrädare för S i Stockholms stad. Dagens Nyheter rapporterar idag att barnfamiljer i det nybyggda bostadsområdet Annedal garanteras förskoleplats. Det kritiseras av Rudin med motiveringen:

“Var ska det sluta när din boendeform bestämmer din välfärd? Samhället faller isär.”

Ok. Numera ska man när ett bostadsområdet byggs inte ta hänsyn till barnomsorgsbehovet, eller? Men hur var det med Socialdemokraternas tidigare bostadsprojekt där man alltid tog hänsyn till barnomsorgsbehovet hos dem som flyttar dit? Då tvingades till och med familjerna att ha barnen på just det dagiset som låg närmast, enligt den så kallade närhetsprincipen. Och hur var det på bruksorterna där dagis och skolor var en integrerad del av anställningen, det så kallade skitjobbet?

Ursäkta mig. Men så här vinns inga val i Stockholm.

Bloggare om detta: Leines blogg, HBT-sossen, Martin Moberg och Edvin Alam (M).

Gammelmedia om detta: Nyheter24, Newsmill, Dagens Nyheter, Expressen, Norrtelje Tidning, Affärsvärlden.

Läs även andra bloggares åsikter om Partistaten, politik, Socialdemokraterna, Stockholm, Stockholms Arbetarekommun.

Reinfeldts simpla reformagenda: kämpa ned skatterna

Fredrik Reinfeldt älskar att använda ordet reform. När han och några andra partiledare på DN debatt idag presenterar sin senaste skattesänkning omnämns ordet inte mindre än elva gånger. Varför envisas Reinfeldt med att använda begreppet reform? Av det enkla skälet att det inte är lika gångbart att säga sänk skatten.

Sedan Fredrik Reinfeldt tog över det gamla högerpartiet har han genomfört en hel del ändringar. Många förståsigpåare har envist hävdat att Moderaterna endast genomgått kosmetiska förändringar. Men på en del områden har partiet de facto ändrat uppfattning och rört sig mot mitten i den klassiska höger-vänsterskalan.

Dessa förändringar symboliseras kanske framförallt av att Moderaterna inte längre vill riva upp hela den svenska arbetsrätten.

Men hur var det med skatterna då? Moderaterna är och har alltid varit för kraftigt sänkta skatter. Det gamla högerpartiet har i ett århundrade hävdat att skatt är stöld och att den så kallade välfärden är alldeles för generös. Så här sade Fredrik Reinfeldt i sitt installationstal 2003:

“Ett av det här partiets viktiga utgångspunkter i synen på politiken handlar om att kämpa ned skatter.”

Fredrik Reinfeldt har hållit vad han har lovat. Under hans tid som partiledare och statsminister har Moderaterna sänkt skatterna mer än företrädaren Bo Lundgren någonsin kunde drömma om. Bo Lundgren gick 2002 till val på att sänka skatterna med uppemot 130 miljarder kronor – en siffra som ansågs vara fullständigt orealistisk.

Just nu tangerar Fredrik Reinfeldt Carl Bildts “rekord” i termer av hur låg skattekvoten har varit under de senaste 30 åren. Fortsätter Reinfeldt på den inslagna vägen kommer han att bli den statsminister som har sänkt skatterna mer än någon annan. 130 miljarder kronor är inom räckhåll.

Foton: Emilia Öije och Riksgälden

I den bemärkelsen kan man verkligen fråga sig om Fredrik Reinfeldt inte har placerat sig själv till höger om sin företrädare Bo Lundgren.

Åter till frågan om begreppet “reform”. När Fredrik Reinfeldt använder begreppet likställer han det med sänkt skatt. I klassisk bemärkelse har begreppet en något annorlunda innebörd. En reform har tidigare varit liktydig med social ingenjörskonst för att lösa ett samhällsproblem. Ta bara “pensionsreformen” eller “du-reformen”.

Med Fredrik Reinfeldt har begreppet snarare fått innebörden att “kämpa ned skatter”.

Andra som bloggar om Reinfeldts reformer: Karin Engdahl, Martin Moberg x 2, Rasmus Lenefors, Peter Högberg, Röda berget, Johan Westerholm och Sebastians tankar.

Gammelmedia: AB, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, GP, DN1, DN2, DN3, Ex.

Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, moderaterna, Partistaten, politik, reformer, skatter.

Smart av Reinfeldt att inte debattera med Juholt

Håkan Juholt har utmanat statsminister Fredrik Reinfeldt på debatt. Statsministern tackat nej rapporterar SvD. En del tycker att det är fegt. Jag tror att det är smart. Reinfeldt är inte säker på att de gamla härskartekniker han använde mot Sahlin biter på Juholt. För Reinfeldt har Juholt blivit det som han själv var för Sahlin – ett rörligt mål.

Fredrik Reinfeldt tackar alltså nej till att debatterar med sin utmanare om statsministerposten med motiveringen “Vi debatterar jättegärna mot Håkan Juholt men Socialdemokraterna måste först börja presentera sakpolitik”.

Det är inte ofta man hör det argumentet. Många anser att det är ett drömläge för en politiker att ens motståndares inte har några svar på hur man ska lösa samhällsproblem. Som att bollen är upplagt för att bara smasha in.

En del opinionsbildare, däribland även Thomas Böhlmark och Moderaternas egen rebell Tokmoderaten, menar att det är fegt av Reinfeldt att inte ta debatten. En av förklaringarna till detta agerande från Moderaterna som Tokmoderaten skissar på lyder så här:

“Vi fattar inte vilken bild som nu kan sättas på vår ledare, mannen som inte passar på att ta debatten med Juholt medan Juholt fortfarande borde vara lätt att knäcka.”

Som sagt – i det här läget hade Reinfeldt lätt kunnat ta på sig suraste min och peka på att Juholt saknar politik, att S har förlorat initiativet i svensk politik eller att S är och förblir ett “bidragsparti”.

Men Reinfeldt vet inte om den besservisser-attityden som han körde med mot Sahlin håller mot Juholt. Han vet inte om han kan vinna med sina beprövade härskartekniker. Reinfeldt gör inte det fega. Han gör det som han tycker är smartast eftersom han är ruskigt osäker på hur han ska hantera detta nya rörliga mål vid namn Juholt.

Noterar för övrigt att S nu är större än M i en opinionsmätning. Då kan vi ju pusta ut. Krisen är över. Bye bye förnyelse, eller?

Bloggare om debatt och feghet: Alliansfritt, Berit Högman, Rasmus Lenefors, Ann-Sofie Wågström, Sebastian Stenholm, Peter Andersson, Röda Berget, Röda berget, Martin Moberg och Den hälsosamme ekonomisten.

Gammelmedia: Opinionsbloggen, SR.

Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, Håkan Juholt, moderaterna, politik, Socialdemokraterna, valet 2014.

Doldi(S)arna

Socialdemokraterna har ett nytt lag. Det leds av Håkan Juholt som tills för några veckor sedan var en av alla dessa tämligen okända “backbenchers” i riksdagen. I förra veckan utsågs Tommy Waidelich till finansministerkandidat. Och idag kompletterades laget med ytterligare ett antal personer. Ingen är ny i gamet. Men alla är doldisar.

Håkan Juholt har valt sitt lag. Den ende person som han fick “på köpet” var partisekreterare Carin Jämtin. Hon utsågs av kongressen och var en del av förhandlingsspelet mellan de mäktiga distrikten. Lustigt nog är hon den mest kända av samtliga.

Juholt var som sagt en doldis fram tills för några veckor sedan. Försvarpolitiker Juholt fanns inte på partidistriktens “radar”. Bland allmänheten var han ännu mer okänd.

Foto: Socialdemokraterna

När Juholt i förra veckan presenterade partiets ekonomisk-politiske talesperson blev många överraskade över valet av Tommy Waidelich. Inte i första hand för den politiska inriktningens skull. Utan för att han är okänd hos den stora allmänheten.

Idag har resten av laget offentliggjorts. Peter Hultkvist från Dalarna efterträder Juholt på posten som partiets främste försvarspolitiker. Carina Moberg från Stockholms län blir gruppledare. Gemensamt för dem är att de bland den breda allmänheten är tämligen okända. Undantaget är partiets nye bostadspolitiske talesperson Veronica Palm – som ersätter Maryam Yazdanfar som sparkades från posten under sin föräldraledighet. Apropå Yazdanfar så har Åsa Petersen skrivit en arg men läsvärd artikel på Aftonbladet.

Liksom många andra tycker jag att man bör ge dessa personer åtminstone 100 dagar på sig. Som jag sa till Expressen så har Juholt en helt annan ledarstil än företrädaren Mona Sahlin. Det kan vara Juholts starka kort. Eller bli hans fall. Att utse ett antal doldisar kommer dock inte att räcka för att väljarna ska få förtroende för S igen.

Bloggare om detta: Peter Andersson x 2, Johan Westerholm, Martin Moberg, Tord Oscarsson, Röda Malmö och Kjellberg (lib).

Gammelmedia: Aftonbladet x 2, Borås Tidning, Expressen x 2, Skånskan, Svenska Dagbladet x 2, Sveriges Radio, Sveriges Radio Ekot, Sveriges Radio Ekot 2, GP, DI, SVT och Politikerkollen.

Läs även andra bloggares åsikter om förnyelse, Håkan Juholt, Mona Sahlin, Partistaten, politik, Socialdemokraterna. 

Juholt överraskar veckan lång

Håkan Juholt har varit partiledare för S i en vecka. Juholt har inte legat på latsidan. Han har hållit högt tempo. Han har överraskat på flera sätt.

Expressen gör idag en summering av hans första vecka som partiledare. Jag uttalar mig i tidningen och säger bland annat att Juholt har lyckats väl med att visa upp bilden av honom som en okonventionell politiker.

Håkan Juholt har använt det fönster som står öppet i början till att göra stora förändringar i ledarskapet.

Han vågar utmana partistrukturen, bland annat genom att utse en "backbencher" i Riksdagen till ekonomisk-politisk talesperson.

Juholt uppvisar ett internpolitiskt mod som Mona Sahlin tyvärr saknade. Och som jag säger till Expressen - han visar att han inte är rädd för att ha personer med olika åsikter med i toppen. Förhoppningsvis fortsätter Juholt på den vägen.

Att varje dag försöka hålla ihop partiet till varje pris kommer att skada partiet. Socialdemokratin och dess ledarskap måste kunna visa att det är högt i tak.

Men visst finns det frågetecken kring ledarstilen. Bland annat präglas hans lagbygge av det "klassiskt manliga". Så här säger jag till Expressen:

"Det är många män som förekommer i spekulationerna. Det känns lite bakvänt att först utse ett antal män för att sedan 'peta' in kvinnor. Nu signalerar han att gruppledaren i riksdagen kommer att vara en kvinna, men det är fortfarande så att utgångspunkten, de första som har lanserats, är män."

Summa summarum - Juholt har rivstartat. Han har lyckats väl i många avseenden men han har mycket kvar att bevisa.

Andra som bloggar: Ann-Sofie Wågström, Krassman, Peter Högberg, Röda berget och Per Ankersjö (C).

Läs även andra bloggares åsikter om förnyelse, Håkan Juholt, Mona Sahlin, partikongress, Partistaten, Socialdemokraterna, pr, valet 2014.