När privatiseringen blir överideologi

Foto: flxmx

Läser i Affärsliv att landstinget i Östergötland har ett avtal med Capio för att bedriva öppen psykiatri i en del av landstinget. Absurt nog får Capio betalt helt oberoende av hur många patienter de har. I samband med att Capio tog över vården av landstinget valde mindre än hälften av patienterna att gå över till Capio.

Eftersom landstinget betalar ut en massa pengar till Capio utan ett tillräckligt patientunderlag så bestämde den borgerliga alliansen att ringa upp de psykpatienter som hade valt att stanna kvar i landstingets regi.

Jag kan tänka mig hur ett sådant samtal kunde ha låtit.

Patient: Ja hallå?

Landstinget: Ja hej. Jag ringer från landstinget. Vi ringer runt till patienter som inte valde att gå över till Capio.

Patient: Jaha?

Landstinget: Jo, och nu undrar vi varför du inte valde Capio.

Patient: Varför jag inte valde Capio?

Landstinget: Ja, just det. Varför valde du inte att skriva dig på vårdföretaget Capio?

Patient: Jag vet faktiskt inte. Du vet – jag mår inte så bra just nu så…

Landstinget: Oj, förlåt. Vi ville bara fråga varför du inte valde Capio.

Patient: Ja, men varför måste du tjata om det där med Capio? Jag känner att du pressar mig nu.

Landstinget: Nej, det är verkligen inte meningen. Vi behöver inte fortsätta tala om det där med Capio om du inte vill.

Patient: Tack, det var vänligt. Jag vill nämligen bara få en bra vård. Och det fick jag i landstinget. Varför skulle jag då byta till ett företag som jag inte känner till? Snälla – ring inte mig igen.

Landstinget: Nej, vi ska inte ringa igen. Jag tror att jag har fått svar på mina frågor i alla fall.

Andra som bloggar: Annika Högberg, Martin Moberg och Alliansfritt.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, Partistaten, politik, sjukvård.