Dags för S i Stockholm att förnya interndemokratin

Igår kväll rapporterade TV4-Nyheterna att en riksdagskandidat, Hasan Dölek, anklagas för att ha låtit sig nomineras av en del S-föreningar som bara tycks finnas på pappret.

Utan att veta hur det ligger till i detta fall, och utan att veta hur mycket stöd Dölek har i Stockholms Arbetarekommun, bekymrar det mig att S i Stockholms stad gång på gång råkar ut för sådana anklagelser.

Att S i Stockholm har en utpräglat institutionaliserad, partsuppdelad och sluten nomineringsprocess är känt sedan länge. Jonas Morian skriver om detta i ett inlägg idag. Han hänvisar också till Alexandra Einerstam som i ett antal blogginlägg försöker redogöra för bristerna i Stockholms arbetarekommuns nomineringsprocesser.

Samordning av nomineringar till diverse politiska uppdrag och kandidaturer sker genom utskott och så kallade mellanledsförhandlingar. Systemet skiljer sig markant från Moderatarnas provval. Men det är ett mycket komplext och på många sätt ogenomträngligt nomineringssystem där SSU:are, fackliga och en del etniskt baserade grupperingar har byggt upp starka plattformar för dessa interna processer. Beslut om listor och förtroendeuppdrag fattas självfallet i demokratiska församlingar. Men vägen dit är snårig och brister rejält i transparens.

Oavsett vad som ligger bakom de senaste anklagelserna om fusk är det inte första gången som interndemokratin hos S i Stockholm kritiseras. Det är inte bra. Se den här mygelanklagelsen signerad TV4 som en möjlighet att förnya interndemokratin hos S i huvudstaden.

Uppdatering. Andra gammalmedia som skriver om detta: SvD och Expressen. Andra bloggare som skriver: Martin Moberg, Johan Westerholm, Faraj Abu Iseifan och Högbergs tankar.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Stockholms Arbetarekommun, öppenhet, mygel, Partistaten.

KU vill också försvåra granskning av makthavare

I förra veckan rapporterade TV4-nyheterna och Expressen om att regeringen vill göra det svårare att via nätbaserade kreditupplysningsföretag granska politikers och andra makthavares ekonomiska förehavanden. Jag skrev också om detta och undrade varför den Moderata justitieministern Beatrice Ask vill alltså försvåra för journalister och andra att avslöja fifflare eller granska politiker.

Nu rapporterar DN, GP, SydSvenskan och SvD att det borgerligt dominerade konstitutionsutskottet har beslutat att säga ja till lagförslaget. KU är alltså berett att inskränka offentlighetsprincipen och den grundlagsfästa yttrandefriheten så att granskning av politiker och andra makthavare försvåras.

Politiker beslutar om att det ska bli svårare att granska politiker. Det låter inte som en modern demokrati. Det låter inte som Sverige.

Den borgerliga regeringen och delar av riksdagen verkar tycka att det anno 2010 är fullt rimligt att en journalist som vill granska en företagsledares eller politikers ekonomi ska ringa runt till ett stort antal myndigheter trots att detta redan finns tillgängligt i databaser på nätet. Förslaget döms ut av flera instanser, bland andra Justitiekanslern som hävdar att förslaget bryter mot grundlagen.

Jag hoppas att fler inser det absurda i detta förslag.

UPPDATERING: Bra att de rödgröna nu säger att de river upp förslaget om de vinner valet.

Fler som skriver just nu: Marios blogg, Tungbuiquy och Anders S Lindbäck.

Andra bloggare och journalister som tidigare skrivit om detta: Farmor Gun i Norrtälje, Scaber Nestor,
Politikerbloggen, Cui Bono, Thomas Mattsson x 2, Nils Funcke och Lars Johansson.

Läs även andra bloggares åsikter om Beatrice Ask, moderaterna, Partistaten, öppenhet, yttrandefrihet.

Regeringen: det ska bli svårare att granska oss makthavare

TV4-nyheterna rapporterar på torsdagskvällen att regeringen i ett lagförslag vill göra det svårare att via nätbaserade kreditupplysningsföretag granska politikers och andra makthavares ekonomiska förehavanden. Regeringen vill alltså med lagförslaget försvåra för journalister och andra att avslöja fifflare eller granska politiker. I mina öron låter det fullständigt befängt. Journalister måste ha möjligheten att granska makthavare. Punkt slut.

Vet regeringen inte varför den lägger förslaget?

I nyhetsinslaget intervjuas ansvarig minister, justitieminister Beatrice Ask. Men hon verkar ha glömt varför denna lagstiftning behövs, egentligen. På fråga från journalisten kan hon inte förklara vilka underlag regeringen detta förslag bygger på. Så här säger justitieministern:

"Så här direkt på fråga har jag svårt att komma ihåg enskilda brev och annat, men det är klart att vi har ett ordentligt underlag." (12.25 in i klippet)

"Journalistiskt arbete måste få ta tid"

Beatrice Ask vill med lagförslaget skydda enskilda människors integritet. Journalister måste ha möjligheten att granska människors ekonomiska förehavanden, oavsett om det är Fredrik Reinfeldt eller Kalle Persson som granskas. Har vi en offentlighetsprincip i Sverige eller inte?

Justitieministern verkar tycka att det är nyttigt om det blir svårare för journalister att utnyttja offentlighetsprincipen som grundlagsskyddat verktyg. Beatrice Ask säger följande:

"Men det kanske är så att en del journalistiskt arbete måste få ta tid." (12.05 in i klippet)

Menar hon på allvar att en journalist idag ska ringa till allehanda myndigheter för att få reda på företagsledares eller politikers inkomstuppgifter, bilmärke och pantbrev på villan? När allt idag redan finns tillgängligt i databaser på nätet? Året är 2010, inte 1976.

Förslaget döms ut av flera instanser. Bland andra Justitiekanslern hävdar att förslaget bryter mot grundlagen

Andra som skrivit om detta:

• Thomas Mattsson, Chefredaktör på Expressen: Torsdagskrönikan om yttrandefrihetslagen och ministern
• Nils Funcke på Expressen: Politikernas löner är ingen privatsak
• Lars Johansson, chefredaktör för Helsingborgs Dagblad: Omstridd lag stoppas tills vidare

Hela klippet börjar efter 10.34.

Uppdatering. Expressen skriver idag om saken. Och Expressens Thomas Mattson skriver igen, denna gång besviken över tystnaden från medier och bloggosfären. Även Scaber Nestor skriver ert argt inlägg. Ytterligare inlägg: Politikerbloggen och Cui Bono.

Läs även andra bloggares åsikter om Beatrice Ask, Partistaten, regeringen, öppenhet.

Hur många väljare får man för 80 miljoner?

Lunchinlägget

I förra veckan rapporterade SVT:s Rapport vilka ekonomiska resurser som de politiska partierna har. Jag bloggade om detta här.

Idag läser jag på SVT:s valsajt att det skiljer 80 miljoner kronor mellan blocken. Och statsvetare Peter Esaiasson uttalar sig och säger att pengar inte avgör val, bland annat med argumentet att ”De saker man kan köpa för pengar är inte så avgörande för valutgången i ett partisystem som i Sverige.”.

Saker ja. Men människor? En valkampanj med en rejält tilltagen kampanjstab, ett stort gäng pressekretare och stora mängder valarbetare kan avgöra val. Och har man pengar kan man ha personal anställd för att sköta vitala delar av kampanjen.

Lägg därtill att det politiska block som kan köpa mycket TV-reklam kommer att kunna sätta agendan på ett helt nytt sätt än tidigare.

En annan som intervjuas på SVT:s valsajt är Centerpartiets partisekreterare Anders Flanking som menar att pengar inte spelar så står roll. "Vi är ett folkrörelseparti med en stark medlemskår. Vi bygger en valrörelse på dem inte på pengar."

Men varför valde då Centern att lägga 100 extra miljoner i förra valrörelsen?

Jag tittade snabbt på SVT:s granskning av partiernas valbudgetar och jämförde med antalet mandat som partierna har. Resultatet:

Andra som tidigare bloggat om detta: S-buzz, Björn Sundin, Röda Berget, Dårarnas paradis, Alliansfritt Sverige och Nemokrati.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, alliansens pengar, Centerpartiet, högerns pengar, moderaternas pengar, Partistaten, regeringen, val 2010, valet2010.

Ungdomsförbundens svårigheter att argumentera mot SD

De politiska ungdomsförbunden ombads av sajten Nyheter24.se att beskriva sina tre bästa argument mot Sverigedemokraterna. Sedan bad Nyheter24 mig i egenskap av konsult att skärskåda argumenten. Här är resultatet.

Sammanfattningsvis: ungdomsförbunden har uppenbara problem att argumentera mot Sverigedemokraterna. Möjligen övertygar de sina unga kärnväljare, men knappast de tveksamma.

Mina generella tips för att möta detta i grunden djupt främlingsfientliga parti sammanfattas i följande citat i artikeln:

"Det finns hos många medborgare en känsla av otrygghet kring arbete, kriminalitet och så vidare - som är betättigad och måste erkännas av politiker. Dessa potentiella väljare attraheras starkt av martyrskapet, därför är det viktigt att man som politiker levererar lösningar och inte diskuterar huruvida sverigedemokraternas siffror stämmer eller inte för då spelar man bara på deras planhalva."

Andra som bloggat om SD på sistone: Martin Lindvall, Kent Persson (M), Jinge.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Sverigedemokraterna, opinionen, Partistaten, ssu, muf, luf, cuf, kdu, ung vänster, grön ungdom.

Bör Svanberg fortsätta hålla tyst om oljekatastrofen?

Utanför USA:s kust pågår sedan veckor en jättelik oljekatastrof. Det ansvariga oljebolaget, BP, har sent omsider börjat agera för att få stopp på oljeflödet som kan få ödesdigra miljökonsekvenser. Ibland har vi hört talespersoner för oljebolaget uttala sig i media.

Men en man har hållit tyst. Han heter Carl-Henric Svanberg och är ordförande i den internationella oljejätten och ytterst ansvarig för bolagets agerande.

I gårdagens Dagens Industri rapporterades att Svanberg får kritik i brittisk press för sin tystnad. Min kollega Markus Förberg ger i DI.se ett råd till Svanberg: Bryt tystnaden.

I papperstidningen av Dagens Industri får man läsa diametralt motsatta råd från en annan PR-konsult, Peje Emilsson (Kreab), som inte anser att ordförande behöver uttala sig, inte ens i detta exceptionella läge.

Vem har hävdat att pr-branschen är homogen?

Läs även andra bloggares åsikter om pr, Westander, öppenhet.

PS. För er (företrädesvis Mac-ägare) som haft problem med att läsa bloggen har layouten ändrats. Så nu hoppas jag att all text är läslig, åtminstone rent tekniskt...DS.

Kära Astrid

Öppet brev till Astrid Lindgren

Kära Astrid. 

Vi har aldrig träffats. Men som så många andra i vår värld är du en stor förebild, en idol för mig. När jag läste DN i helgen om att du varit mitt parti Socialdemokraterna trogen i alla år efter Pomperipossa-artikeln blev jag först glad. Sen började jag fundera.

De flesta utgick ifrån att du i och med kritiken mot din beskattning och indirekt mot Socialdemokratin vände partiet ryggen. Men det är väl inte så konstigt. Vem vill betala 102 procent i skatt? För ett arbetarparti som Socialdemokraterna borde det ha varit en självklarhet att man inte ska betala mer skatt än nödvändigt. Marginalskatter som närmar sig, eller till och med överskrider, 100 procent borde ha varit en given no-go.

Men icke. Mitt parti - eller ska jag säga vårt parti - vägrade länge erkänna det orimliga med så höga marginalskatter. Skatter är till för att finansiera välfärden. Det exempel, som du i och med Pomperipossa-kritiken utgjorde, gjorde att viljan att betala skatt i Sverige sjönk, även bland grupper som ställer upp får vår välfärdsmodell. Det borde ha fått alla varningsklockor i arbetarrörelsen att ringa. Men icke.

Att borgerligheten försökte få din kritik att uppfattas som en kritik mot hela det svenska välfärdssystemet var lika givet som fel. Ingen i hela världen har skildrat klassklyftor, utanförskap och sociala problem lika bra som du. Du skildrade resterna av ett borgerligt lågskattesamhälle. Och du skildrade orimligheter i det svenska välfärdssamhället. All heder till dig!

Tack i alla fall, Astrid, för att du stod ut med Socialdemokraterna under alla dessa år.

Med vänlig hälsning

Sandro Wennberg


Andra som bloggat om detta. Veteranen i grenen Socialdemokraternas ideologi, Enn Kokk. Även Peter Högberg, Irmeli Krantz, Tommy Olsson och Osynlige mannen bloggar om ämnet. Och Tokmoderaten förståss.


Läs även andra bloggares åsikter om Mona Sahlin, Partistaten, politik, rödgröna, Socialdemokraterna, val 2010, valet2010.

Moderata miljoner

Nu skrivs det mer om det Moderata hemlighetsmakeriet kring pengar igen. Alliansfritt Sverige skriver bland annat om de hemliga donationerna till de borgerliga partierna i kontrast till det öppna stöd som ges från LO. Alliansfritt skriver också om den Moderata stiftelsen Fria Medias Jarl Mared som i en intervju i Resumé 2007 beskrev att donatorer till stiftelsen begär motprestationer från Moderaterna. Dårarnas paradis återger samma sak.

I mitt tidigare inlägg om SVT:s granskning av partiernas valbudgetar bör en viktig sak tilläggas. Att partier budgeterar för en valbudget är en sak. Frågan är hur mycket resurser man har att sätta in om det skulle behövas. Exempelvis använde Centerpartiet i valet 2006 som framgår av min rapport "Makten över debatten" hela 100 miljoner kronor mer än vad partiet hade budgeterat. 100 miljoner togs alltså från partiets kapital på 1,8 miljarder kronor och på så sätt lade Centern på central nivå mer pengar på ett val än något annat parti i Sverige, troligen någonsin.

När det gäller Moderaternas resurser är det också värt att notera att partiet redan i slutet av 2008 hade närmare 100 miljoner kronor i obundet kapital, varav 43 miljoner redan då fanns i partiets valfond. Om detta skrev jag i en minirapport som jag publicerade för ett halvår sedan. Det visar att Moderaterna skulle kunna använda betydligt mer pengar än de som partiet uppger sig ha i valbudget.

När vi ändå talar om partiernas pengar och resurser. Nemokrati föreslår i ett blogginlägg att det mot bakgrund av den ekonomiska ojämlikhet som råder mellan blocken borde vara oberoende valundersökningsinstitut som genomför opinionsundersökningarna i valrörelsen för att råda bot på det faktum att stora och borgerligt dominerade mediekoncerner som DN, SVD, Sydsvenskan, GP och Expressen/GT och TV4 använder opinionsundersökningar för att snedvrida tolkningen av valresultaten. Något som för övrigt också Jonas Morian på ett förträffligt sätt påminner om genom att ge en liten ögonblicksbild ur DN.

Uppdatering. Björn Sundin tar i ett blogginlägg och en krönika ett större grepp kring den borgerliga mediedominansen, inte minst ur ett Närke-perspektiv, med anledning av den 50 procentiga annonsrabatten som de borgerliga men inte de rödgröna får i NWT och som jag också har skrivit om tidigare.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, alliansens pengar, högerns pengar, moderaternas pengar, näringslivets pengar, partfinansiering, Partistaten, Politik, val 2010, valet2010.

Valets stora hemlighet

I torsdagen Rapport berättades att SVT granskat de politiska partiernas valbudgetar. Det är bra. Partiernas pengar ska granskas.

SVT hade frågat partierna om deras intäkter och utgifter. Nyheten blev att partierna var olika öppna med vilken sorts information de lämnade ut. När det gäller partiernas intäkter, särskilt från privatpersoner, var Moderaterna och Kristdemokraterna mest förtegna. Återigen stod Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann och slingrade sig ur kravet på större öppenhet genom att gömma sig bakom valhemligheten:

"...valhemlighetsprincipen står över detta... Det är viktigt att Sverige är ett land där man får hålla för sig själv vilket parti man stödjer eller röstar på."

Som jag skrev i rapporten Makten över debatten är valhemligheten något helt annat. Den gäller i valbåset. Svenska folket är enligt grundlagen skyddade att hemlighålla vilka valsedlar de lägger i de allmänna valens kuvert. Men grundlagen förbjuder ingen att i övrigt uttala sitt stöd för ett politiskt parti.

När det gällde partiernas utgifter i SVT-reportaget kritiserades några partier, bland andra mitt eget parti Socialdemokraterna, för att inte ha redovisat någonting om hur utgifterna fördelar sig inför valet. Personligen tycker jag att även Socialdemokraterna hade kunnat ge en övergripande bild av sina valutgifter.

Några partier hade på ett mycket övergripande plan redovisat några enstaka utgiftsposter. För inte var SVT:s granskning av Moderaternas utgifter någon kioskvältare. Partiet redovisade endast 20 av sina 60 påstådda miljoner i valbudget:

Men jag tvivlar på att Moderaternas de facto-valbudget ligger på 60 miljoner kronor. Som jag har skrivit om tidigare får de borgerliga ibland ensidiga och rejält tilltagna rabatter vid exempelvis annonsering, ett slags indirekt partistöd från näringslivet. I NWT:s fall var detta en öppen policy, men i många fall är detta något som näringslivet och en del mediekoncerner håller tyst om.

Överhuvudtaget är det svårt att veta hur näringslivets indirekta stöd till de borgerliga partierna ser ut. I förra valrörelsen annonserade de borgerliga för nästan dubbelt så stora belopp som de rödgröna, trots att de då hade lite mindre i valbudget (eftersom en stor del av pengarna är mandatbundna).

Men hur vet man vem som betalade Moderaternas och de andra borgerliga partiernas annonser? När Moderaterna säger att de inte tar emot pengar från företag kan det möjligen stämma. Men är det så att Moderaterna istället låter företag bjuda på en del utgifter? Det är en sak om personer eller företag skickar pengar in på Moderaternas konto, men en annan om de betalar för vissa utgifter som Moderaterna slipper betala.

Oavsett om Moderaternas insamlingsorganisation heter Tornet eller näringslivsrabatterade reklamfilmer och annonser så kommer den borgerliga finansieringen att vara den stora valhemligheten i valet 2010. Så gärna lite fler granskande reportage om partiernas pengar. Och då menar jag granskande.

DN skrev (faktiskt) en riktigt bra ledare om detta i februari i år - att valhemligheten inte är ett hållbart argument för Moderaterna. Alliansfritt Sverige skrev om detta strax därefter. I april skrev Hanne Kjöller en utmärkt DN-ledare (igen) apropå den finska korruptionsskandalen.

Bloggen Nemokrati kommenterar Rapport-granskningen av partiernas valbudgetar.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansens pengar, högerns pengar, moderaternas pengar, näringslivets pengar, partfinansiering, Partistaten, Per Schlingmann, Svenskt Näringsliv, Val 2010, Tornet.

Gräsrotsaktivister eller megafoner?

Idag anordnade pr-byrån Westander ett frukostseminarium. Jag ledde ett panelsamtal om hur man med små ekonomiska resurser kan vara med och påverka i valrörelsen. Den inspirerande panelen bestod av Helene Sigfridsson från Makalösa Föräldrar, Magnus Walan från Diakonia, Mats Eriksson från Momsbloggen och Ola Schubert från kampanjen Rädda Aspuddsbadet. Bland hundratalet åhörare fanns företrädare för allt från små aktionsgrupper till etablerade branschorganisationer och politiska partier.

Många kloka saker sades. Här är några:

• "Ge beröm och lyft fram det som politikerna gör som är viktigt och bra!", Magnus Walan från Diakonia
• "Lägg till alla personer som är viktiga att påverka som vänner på Facebook.", Helene Sigfridsson från Makalösa Föräldrar
• "Var den du är och undvik att få en partistämpel", Mats Eriksson från Momsbloggen.se

Apropå partistämpel.
Det har blossat upp en rätt högljudd diskussion bland S-bloggare om bloggnätverket Netroots där en av 500 bloggare, Erik Laakso, har bestämt sig för att inte längre vara med i Netroots för att han upplever att nätverket blivit "allt mer av en hejaklack" till Mona Sahlin. En del S-bloggare, som Claes Krantz tar mycket illa vid sig. Även andra bloggare skriver om detta ämne. Bland annat Jonas Morian, som har ett väldigt nyanserat förhållningssätt till den här upplevda balansgången.

Jag kan inte riktigt förstå dessa upprörda känslor. Som bloggare eller annan opinionsbildare får man allehanda inbjudningar och tips om nyheter. Ibland får jag reda på saker innan andra. Men oavsett om det är ett mejl från Alliansens vänner, från Timbro, från Netroots eller från Socialdemokratiska partistyrelsen så har jag alltid möjligheten att använda mig av den informationen eller låta bli. Jag känner mig inte precis som en av Timbros lakejer bara för att jag har satt upp mig på deras lista.

Det är väl samma sak som ett flygblad. Flygblad som delas ut exempelvis i valrörelser är ofta producerade på ett partikansli, eller partiet centralt. Men ingen tvingar en partisympatör att dela ut ett flygblad med budskap som denne inte sympatiserar med.

Samma sak borde gälla bloggare. Vi S-bloggare kan avgöra hur vi använder den information vi får oss till handa. Oavsett om den kommer från "våra egna led" eller från Timbro.

Socialdemokraternas kommunikationschef Karin Pettersson skrev tidigare på Expressen att partierna måste våga släppa kontrollen. Jag håller med. Jag tror dessutom att bloggarna måste våga behålla sin integritet. Det i kombination kan faktiskt leda till en riktigt bra nätvalrörelse!

Uppdatering I. Jag kan inte låta bli att citera Peter Anderssons beskrivning av dessa presumtiva S-märkta megafonbloggare som skulle bestå av:

"...500 elitbloggare som dagar i ända sitter vid (mail eller fax?) och väntar på instruktioner från Sveavägen 68 där order om vad som ska skrivas kommer. Bloggaren följer detta av Mona Sahlin underskrivna orderdokument och basunerar på så sätt ut PARTIETS budskap."

Uppdatering II. Ulf Bjereld skriver i Expressen ett insiktsfullt inlägg om skillnaderna mellan svensk och amerikansk partikultur och problematiken med att partierna skulle "våga släppa varumärket", vilket enligt min mening är något helt annat än att "våga släppa kontrollen".

Andra bloggare som skriver om detta är Erik Laakso själv, Röda berget, Högbergs tankar, HBT-sossen, Kulturbloggen, Mary X Jensen, Tokmoderaten samt Magnus Ljungkvist på Newsmill.

Läs även andra bloggares åsikter om Mona Sahlin, Partistaten, pr, Socialdemokraterna, val 2010, sociala medier, bloggosfären, Westander.

PS. För er som undrar. Ja, jag annonserar på Google. Jag har utsetts av dem att testa annonsering till ett värde av 750 kronor, gratis. Jag tackar och bugar och tar tillfället i akt att driva trafik till bloggen. Tack Larry Page och Sergey Brin! DS.

De borgerliga byter språkbruk - de rödgröna byter politik

Alliansen med Animal planet-logotypen har nu presenterat sin valplattform. Syftet med denna plattform var sannolikt att försöka återta initiativet i svensk politik.

De borgerliga verkar ha uppenbara problem med de rödgrönas nya politik att bland annat acceptera en stor del av de borgerligas skattesänkningar. Det är också något som uttrycks i dagens ledare av DN signerat av Peter Wolodarski, för övrigt en av hans bättre. De rödgröna inser att man inte kan vinna val på chockhöjda skatter efter en mandatperiod av chocksänkta skatter. De vill göra investeringar i välfärden när det ekonomiska läget tillåter det.

De borgerliga verkar istället för att byta politik bara byta språk. Hela valplattformen är som en copytext av en socialdemokratisk valplattform. Skillnaden är att de borgerliga inte har bytt politik.

Plattformen fungerar möjligen som ett pr-knep för att få några ledarskribenter och en och annan journalist att skriva om den. Men räcker den för att vinna väljarnas förtroende?

Peter Andersson analyserar bland annat delar av plattformens språkbruk. Andra som bloggar om detta är Ewa Jansson och Rasmus Lenefors.

Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, jobb, jobbkris, moderaterna, Partistaten, pr, val 2010, valet2010.

Tidningsrabatt till borgerliga

Björn Sundin uppmärksammar en nyhet i Sveriges Radio om att tidningskoncernen NWT ger en särskild rabatt till de borgerliga partierna när de annonserar.

"Borgerliga får 50 procent annonsrabatt"
Så säger NWT när Sveriges Radios reporter ringer upp och frågar om de som borgerligt parti får annonsera i tidningen. Konkurrenttidningen i regionen, det mer röda Värmlands Folkblad, säger till tidningen Journalisten att de behandlar alla partier lika, oavsett politisk färg.

Det är inte första gången företag indirekt stödjer borgerliga tidningar. Under många år kunde exempelvis företag köpa annonser långt över marknadspris i Moderaternas medlemstidning Medborgaren som ett förtäckt stöd till partiet.

NWT:s agerande är ett problem, inte bara för tidningens prenumeranter utan också för demokratin. Är Sverige på väg att bli ett nytt Italien? Räcker det inte med miljonerna som kommer från de hemliga näringslivstopparna?

Jag återkommer på detta tema.

Fler medier som skriver om detta: notiser i DagensPS, GP, Dagens Media och Medievärlden.

Andra bloggare om detta: Martin Andersson och Berit Högman.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, moderaterna, Partistaten, val 2010, partfinansiering.

Mi casa su kassa - om Moderata och privata pengar

Det där med pengar.

Skånskan rapporterar att ett nytt internt bråk har uppstått inom Moderaterna, denna gång i Malmö. Nu handlar det inte om valfusk utan om pengar. Uppenbarligen hade två Moderater, "paret Gunnarsson", fått pengar från Moderaterna från riksnivå, för att se till att genomföra en rad aktiviteter inom ramen för Moderaternas projekt "Besök i verkligheten". Det gunnarssonska paret hade uppmanats av Malmökretsen att donera pengarna till den lokala valkassan men sagt nej. Nu är de utfrysta.

Det är inte första gången som Moderaterna har problem med mitt och ditt. Partiet har då och då problem med personer som har svårt att skilja på sina privata och partiets pengar. Hittills har det yttersta exemplet på detta varit det Moderata fusket med de interna provvalen där privatpersoner har köpt andras medlemskap för att få makt i partiet.

Det är allvarligt att det ständigt rapporteras om nya problem med den partiinterna synen på pengar inom Moderaterna. Att partiet dessutom inte redovisar varifrån de får sina miljongåvor gör inte saken bättre.

Röda berget skriver om detta pengabråk inom Malmömoderaterna. Bloggare som på senare tid skrivit om Moderat valfusk: Politikerbloggen x 2, Val 2010, Johan Sjölander, Makthavare, Jinge och Röda berget (igen).

Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, moderaternas pengar, val 2010, valfusk.

Bra att alliansen gick om de rödgröna - idag

Idag rapporterar bland andra Aftonbladet och SvD om Expressens opinionsundersökning där de borgerliga har gått om de rödgröna. Partisiffrorna är inte statistiskt säkerställda men däremot blockens siffror. Oavsett statistik så sänder siffrorna en viktig signal.

Förr eller senare skulle det komma en mätning som skulle visa på ett borgerligt övertag. Frågan var inte om utan när det skulle ske.

Att den här mätningen kom idag och inte i augusti eller september är trots allt bra. Det visar på att valet på intet sätt är avgjort. Det ger de rödgröna möjligheten att ta situationen på allvar. En sak är avgörande om det ska bli ett regeringsskifte. Det räcker inte för de rödgröna att mobilisera väljare som redan idag har sympatierna åt det rödgröna hållet. Det gäller också att övertyga osäkra väljare, särskilt bland medelklassen i storstäderna. Den resan måste de rödgröna påbörja nu. Inte sen.

Bloggare som skriver om detta: Makthavare, Peter Andersson, Krassman, Högbergs tankar, Svensson, Björn Andersson. Även Lotta Gröning och Johanna Melén kommenterar.

Uppdaterat kl 23: Kikki Liljeblad skriver tänkvärt om opinionsmätningarna och hur de kommenteras av politiska företrädare.

Läs även andra bloggares åsikter om valet2010, val 2010, opinionsläget, opinionen, alliansen, rödgröna.

Jag röstar på alliansen - not!

I dagarna rullar allianståget. Ett dyrt jippo, men klimatsmart och snyggt i media. Som av en händelse rullade tåget igång dagen efter den rödgröna budgetmotionen. Och som av en händelse innehöll gårdagens tågresa ett "utspel" på icke-löften till svenska folket.

De borgerliga med Reinfeldt i spetsen hade alltså inte med sig några förslag på hur de vill ta Sverige ur jobbkrisen. Istället hade de lyft fram ett antal förslag från de rögröna som var särskilt missnöjda med. De lovade bland annat att inte höja skatten för vanliga löntagare, att inte riskera statsfinanserna genom ofinansierade utgifter eller att göra det dyrare att anställa unga.

För Moderaternas partisekreterare Schlingmann var dessa icke-vallöften kanske ett roligt pr-trick. Jag tycker istället att de vittnar om att de borgerliga har förlorat det politiska alternativet i svensk politik. De borgerliga förhåller sig till de rödgrönas förslag istället för att prata om vad de vill själva. För det var ett tag sedan som de borgerliga kom med rejäla förslag för Sveriges framtid, för tillväxt, fler i arbete eller bättre välfärd. Inte ens vårmotionen innehöll några väsentliga nyheter.

De borgerligas icke-vallöftesretorik är ungefär lika seriös som mitt löfte:
Jag lovar att inte rösta borgerligt i höstens val

Media om de borgerligas upptåg: Expressen, SvD, Aftonbladet, GP. Lena Mellin har en insiktsfull artikel om det taktiskt smarta i att låta journalister åka en hel tågresa med politiker.

Bloggare om detta: Johan Ulvenlöv, Alliansfritt Sverige, Claes Krantz, Peter Andersson, Kristian Krassman Johan Westerholm och Thomas Bodström.

Läs även andra bloggares åsikter om valet2010, jobbkris, Fredrik Reinfeldt, Per Schlingmann, Partistaten.

Värmdö - skärgårdsidyllen med allt fler unga arbetslösa

Min hemkommun, Värmdö, har det mesta. Värmdö som bara ligger 20 minuter från Slussen, är den kommun i Sverige, ja kanske till och med i världen, som har flest öar. Det är en riktigt skärgårdsidyll med mängder av turister och sommargäster. I centralorten Gustavsberg finns porslinsfabriken, konstnärer och atmosfären. Värmdöborna är högutbildade och kreativa.

Trots Värmdös goda förutsättningar ökar ungdomsarbetslösheten i kommunen. Antalet arbetssökande ungdomar i Värmdö har på ett år ökat med hela 45 procent. Endast i fem kommuner i länet har andelen arbetssökande ökat snabbare. Detta och mer finns att läsa i rapporten som Socialdemokraterna i Värmdö släppta på Första maj. Den finns att läsa här.

Läs också Aurora Gullbergs briljanta beskrivning av sitt Värmdö.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, Socialdemokraterna, valet2010, Värmdö, jobb, jobben, ungdomsarbetslöshet.

Bidragslinjen eller arbetslinjen. Hur ska Reinfeldt ha det?

Måndagskvällens debatt mellan statsministerkandidaterna Monas Sahlin och Fredrik Reinfeldt lär inte ha övertygat så många väljare. Nuvarande statsministern Fredrik Reinfeldt var på hugget. Mona Sahlin lugn och sansad.

En dag som denna, när de rödgröna för sextonde gången presenterat en gemensam budgetuppgörelse, var det självklart att Reinfeldt skulle ifrågasätta de rödgrönas alternativ. Det har han rätt att göra.

Problemet är att han inte riktigt längre tycks veta vad han ska angripa Mona Sahlin för. För inte så länge sedan var det Ohly som var problemet. Det stora hotet. Vänsterexperimentet. Sedan kom de ständiga påståendena om de rödgrönas ofullständiga och ofinansierade förslag. Inget av dessa två angrepp fungerar längre.

Då tar Reinfeldt till nästa vapen. "Du accepterar 69 av våra 71 miljarder kronor i skattesänkningar". Men precis innan hade Reinfeldt anklagat Sahlin för att hennes politik bara innehöll bidrag. Det var det gamla "bidragslinjen mot arbetslinjen". Men när Moderaterna ska förklara vad som menas med arbetslinjen så är det jobbskatteavdraget - de sänkta inkomstskatterna - som vanligen nämns.

Samma argumentation, fast ännu mer tillspetsat, har finansminister Anders Borg när han säger att de rödgröna har två linjer, nämligen "skattehöjningar och bidragspolitik".

Men om nu jobbskatteavdraget är arbetslinjen - hur kan Sahlins ja till en stor del av "arbetslinjens" skattesänkningar plötsligt bli "bidragslinjen"? Hur ska Fredrik Reinfeldt och Anders Borg ha det?

Media om budgeten och debatten: DN, SvD, Aftonbladet och Aftonbladet igen

Bloggare som skriver om ämnet: Thomas Bodström, Peter Andersson, Ewa Jansson, Röda Berget x 2

Uppdaterat: Thomas Bodström skriver idag ett underhållande inlägg om vad de rödgröna INTE ska göra om de vinner valet. Även Alliansfritt Sverige har skrivit om detta.

Läs även andra bloggares åsikter om budgeten, budget, Socialdemokraterna, moderaterna, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg.

M-partistaten går i graven

För er som undrar är denna blogg en efterföljare till min gamla blogg M-partistaten. Jag har valt att döpa den till Partistaten. Inte för att den moderata regeringen redan har avgått utan för att jag vill kunna blogga med ett bredare perspektiv. Nu när jag jobbar på pr-byrån Westander känner jag också ett behov av att diskutera pr-branschen, som delvis dras med ett skamfilat rykte, inte minst för dess bristande öppenhet.

Att M-partistaten som blogg läggs ned betyder inte att det inte finns saker att skriva om partiet som styr Sverige idag. Jag kommer att fortsätta granska Moderaterna, i synnerhet med samma perspektiv som jag anlägger för pr-branschen: bristande öppenhet. Och om Socialdemokraterna skulle få för sig att mörka om sina intäkter så kommer jag att skriva även om detta.

Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, valet2010, Socialdemokraterna, m-partistaten, Partistaten.

Snacka om jobbfokus

De rödgröna presenterar idag sin politik för fler jobb på SvD Brännpunkt. En del förslag är givna, som att investera i välfärden. Men hel del handlar om hur nya jobb skapas i näringslivet med förbättrade villkor för småföretag och riskkapital. Det bådar gott.

Andra bloggare om detta: S-buzz, Peter Andersson, Kristian Krassman och HBT-Sossen. Media om detta: Nyheter24.

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, Mona Sahlin, Partistaten, Socialdemokraterna, valet2010, välfärd, rödgröna.

Ett litet krypsteg för dottern - ett sjumilakliv för Sahlin

Första maj 2010 går för egen del inte till historien för själva majfirandet. Familjesjukstugan tillät inga storslagna majfiranden utan begränsade sig till en kombinerad lördagsgodis slash majfirande-med-myror-i-brallan-tillställning med sonen.

Mona Sahlin fick tala i vårt vardagsrum genom SVT Forum. Monas tal var ett av hennes starkaste, något som till och med SVT:s politiske kommentator Mats Knutsson håller med om.

Jag gillar hennes idé om möjligheternas Sverige. Och hennes tal om "livsresor". Det är ett sådant Sverige som jag flyttade till. Det är ett sådant Sverige jag vill att min barn ska växa upp i. Sahlins tal var ett sjumilakliv för henne, för de rödgröna och för ett regeringsskifte.

Många verkar gilla Mona Sahlins tal, exempelvis Aftonbladets Lena Melin och tidningens retorikexpert. Även SVT:s "retorikprofessor" ger gott betyg. Medier om detta: DN, Aftonbladet, TV4, SvD, Politikerbloggen och Expressen.

För egen del var första maj 2010 dagen då min dotter kröp för första gången. På riktigt.

Slutsats om dagens två stora händelser:

Den ena bådar gott för Sverige. Mona Sahlin kommer att slå Sverige med häpnad som Sveriges första kvinnliga statsminister!

Den andra värmer mitt hjärta. Att se dottern klara av halva köket i krypstil visar att hon har viljan som krävs att slå världen med häpnad.


Några bloggar om Första maj: Martin Nilsson, S-buzz, Peter Andersson och Helle Klein. Makthavare rapporterar i bilder.

Läs även andra bloggares åsikter om Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Första Maj, Partistaten.