Ett av skälen till att diskussionen om lobbying väcker så starka känslor inom Socialdemokratin är att delar av pr-branschens arbetssätt och inte minst den bristande öppenheten ifrågasätts.
Ett annat skäl till de starka känsloyttringar som nu kan bevittnas i delar av Socialdemokratin är att partiet är ledarlöst och laddar inför en partikongress.
I det sammanhanget är en viktig fråga den om synen på tillväxt.
Låt mig säga så här. Hade det varit Rädda Barnen som anlitat en pr-byrå för att påverka S så hade nog många inom partiet ryckt på axlarna eller kanske till och med ställd sig positiva. Men nu var det Svenskt Näringsliv som försökte påverka Socialdemokratins ekonomisk-politiska debatt.
Exemplet visar inte att den här frågan om Svenskt Näringslivs agenda och lobbying är oviktig. Tvärtom. Men den visar att det inte bara är en fråga lobbying. Utan en fråga som skiljer Socialdemokrater åt.
En del Socialdemokratiska debattörer hävdar exempelvis att man inte på något sätt ska befatta sig med näringslivet. Att S endast ska företräda löntagarnas intressen. Bland annat skriver Lena Sommestad i en replik till mitt blogginlägg följande:
“Debatten kring Prime-affären visar att många socialdemokrater tycks anse att det är lika viktigt att tillgodose företagarnas intressen som att företräda löntagarna.”
Det här är en mycket viktig diskussion. En av de grundläggande frågorna är nämligen vilka intressen som Socialdemokraterna ska företräda - "löntagarnas" eller “företagarnas”.
Lena Sommestad väljer smart nog att uttrycka det hela lite mera vagt – “tillgodose företagarnas intressen” kontra “företräda löntagarna”. Dessa är nämligen ingen motsats enligt mitt sätt att se. Att tillgodose företagarnas intressen är inte samma sak som att företräda företagarna. Socialdemokratin har nämligen i årtionden tillgodosett företagarnas intressen samtidigt som den just har företrätt löntagarnas intressen.
För allvarligt talat. Vem är det som anställer löntagare? Jo, just det - företagare. De flesta löntagare är anställda i privata företag. Om de privata företagen växer så får fler arbete. Här är borgerligheten och stora delar av Socialdemokratin överens.
Det som skiljer borgerligheten och stora delar av Socialdemokratin åt är alltså inte att man har olika syn på behov av ekonomisk tillväxt. Utan hur man med politiska medel kan skapa rätt klimat för ekonomisk tillväxt.
Här har Socialdemokratin under de senaste två åren haft en alldeles för vag politik. Borgerligheten (och delvis Svenskt Näringsliv) å sin sida har ensidigt fokuserat på sänkt inkomstskatt. Det är ett tämligen snävt sätt att förhålla sig till ekonomisk tillväxt.
En del Socialdemokratiska debattörer tycks tro att frågan om att skapa tillväxt är en "högerståndpunkt". Här kan jag bara rekommendera Marika Lindgren Åsbrinks blogginlägg som med all önskvärd tydlighet beskriver hur väl S har lyckats med tillväxtfrågan och hur borgerligheten saknar en politik för densamma.
Men sorry Lena Sommestad, det räcker inte längre att ensidigt förhålla sig till “löntagarna”. Visst måste Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti värna dem som är arbetare. Men om Socialdemokraterna hade definierat en arbetare som en person som är sysselsatt i varuproduktion så hade Socialdemokratin inte ens behövt bry sig om vårdbiträden, 7-eleven-anställda eller andra som är sysselsatta i offentlig eller privat tjänstesektor. Socialdemokratin har sedan länge omdefinierat arbetare till att även omfatta personer i tjänstesektor.
Nu är det dags för Socialdemokraterna att förhålla sig till alla som anställer och är anställda. Fokus måste bli ännu mer på att hitta Socialdemokratiska för hållbar ekonomisk tillväxt. Hållbar ur ekonomisk, ekologisk och social synpunkt. Och då räcker det inte att tjuvkika på borgerlighetens dutt-politik med RUT-avdrag och jobbskatteavdrag.
För övrigt kan jag inte låta bli att kommentera Daniel Suhonens svar på Niklas Nordströms debattartikel som utgör en i närmast trotskistisk analys av pr-byråers “infiltration” i Socialdemokratin. Infiltration innebär att personer som är medlemmar i en organisation söker inträde i en annan i syfte att ta över den organisationen. I det fallet som åsyftas är det snarare tvärtom – de personer som är omnämnda har varit Socialdemokrater betydligt längre än vad Suhonen själv har varit.
Bloggar om detta gör bland andra: HBT-sossen, Johan Westerholm och en till, Röda berget, Roger Jönsson, Rebellabloggen och en till, Jan Andersson, Peter Andersson, Martin Moberg, Norrblogg, Nemokrati (V) och Approximationer (V).
Läs även andra bloggares åsikter om lobbying, politik, pr, Socialdemokraterna, Svenskt Näringsliv, öppenhet.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar