Nu är det viktigt att fler personer i den socialdemokratiska partiledningen funderar på om de verkligen verkligen verkligen inte har ett ansvar och kanske kanske kanske kan ställa sin plats till förfogande för att möjliggöra en förnyelse av partiets ledarskap. För om vi menar allvar med förnyelse av politiken behöver också en förnyelse av ledarskapet.
En titt på den nuvarande partiledningen ger vid handen att förnyelsebehovet är stort. Ingen av de ordinarie i det mäktiga Verkställande utskottet (VU) är vald efter det förra katastrofvalet 2006. Efter det valet har partiet ändå hunnit ha en extrakongress 2007 (där några personval förrättades) och en ordinarie kongress 2009.
Av de nuvarande suppleanterna i VU är endast två – Carin Jämtin och Ylva Johansson – valda in i VU:t efter valet 2006. Och ingen av dem kan väl anses vara någon nybörjare.
Så här ser listan ut:
Ni får ursäkta, men jag har faktiskt inte hunnit kolla upp när de som valdes före kongressen 2001 valdes eftersom dessa protokoll inte ligger på nätet. Men det ändrar inte direkt på det faktum att förnyelsebehovet är stort, oavsett när exakt Helene Fritzon eller Elvy Söderström valdes in i partiledningen.
Rekordet i det nuvarande VU:t har Wanja Lundby-Wedin som valdes in i VU vid kongressen 2001. Vid extrakongressen i mars nästa år kommer hon att ha suttit i samma partiorgan i ett helt decennium. De personer i det nuvarande VU:t som efter Mona Sahlin har längst erfarenhet av att sitta i partiledningen (och då är partistyrelse inräknad) är Elvy Söderström och Helene Fritzon.
I partistyrelsen är situationen liknande. Om jag har räknat rätt sitter 55 personer i den samlade partiledningen, och då är ordinarie och suppleanter i partistyrelse och VU inräknade. Av dessa 55 personer har 31 stycken – motsvarande nästan 60 procent – suttit i partiledningen sedan 2005 eller tidigare.
En övervägande majoritet av partiledningen har alltså suttit i partiets högsta ledning i mer än ett halvt decennium. De allra flesta i dagens partiledning har därmed varit med och diskuterat och fattat beslut om två valrörelser – 2006 och 2010 – som har varit Socialdemokratins sämsta val i modern tid.
Det bör mana till eftertanke.
Jag läser för övrigt i SvD att det finns personer i partistyrelsen som hade velat diskutera frågan om att alla skulle ställa sina platser till förfogande. Men vad är det som får mig att känna att en sådan diskussion hade landat i att ingen skulle behöva ställa sin plats till förfogande?
Andra gammelmedia om detta: DN.
Bloggar om detta gör: Viktor Tullgren, Peter Högberg, Peter Andersson x 2, Johan Westerholm x 2, Martin Moberg, Kulturbloggen, Röda berget, Annarkia och Erik Laakso. Och så bjuder jag på en länk till Gunnar Hökmark (M) och Kent Persson (M) som gräver lite i det Socialdemokratiska såret.
Uppdatering. Även Peter Högberg, Peter Andersson och Johan Westerholm skriver om behovet av personförnyelse i ledande befattningar.
Jag konstaterar för övrigt glatt att Aftonbladets ledarblogg tycker att det finns hopp för förnyelsen och nämner ett antal bloggare inom ramen för Netroots och den Öppna kriskommissionen, inklusive denna blogg som du nu läser, som exempel på personer som på ett öppet sätt diskuterar och analyserar valresultaet.
Läs även andra bloggares åsikter om förnyelse, kris, Mona Sahlin, Partistaten, val 2010, valanalys, valet 2010, Öppna kriskommissionen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar