I berättelsen har Sune en lillebror som heter Håkan. När han har varit lite jobbig brukar Sune kalla honom Håkan bråkan. I veckan hamnade Håkan i bråk. Men den här gången är det Håkan Juholt som är storebror och småsyskonen i riksdagsgruppen som tar Håkan i örat. Och det rejält.
Håkan Juholt och Tommy Waidelich tycks ha fått kraftig kritik för sitt budgetförslag. En hel del i partiet internt, men även en del bloggare, är upprörda över att ett mejl från gruppledaren Carina Moberg har läckt till medierna.
Jag är inte förvånad. Det är mer än 100 personer som får ett mejl som tycks vara formulerat utan någon större eftertanke. Grundregeln måste vara att all mejlkonversation som omfattar ett helt riksdagskansli måste kunna hålla för det klassiska löpsedelstestet: Kan avsändaren stå för innehållet i mejlet om det hamnar på Expressens löpsedel?
Jag är snarare förvånad över att gruppledaren Carina Moberg tycks vara förvånad över budgetförslaget från partiledaren och den ekonomisk-politiske talespersonen. En gruppledares roll är just att förankra förslag från ledningen och sy ihop olika delar av riksdagsgruppens positioner.
Jag kan inte föreställa mig att gruppledaren inte haft någon som helst information om vad Juholt och Waidelich skulle presentera för S-riksdagsgruppen på tisdagskvällen. Skulle så vara fallet skulle det vara en unik situation. En gruppledare bör vara involverad i diskussioner om politiska kursändringar för att kunna avgöra om den ändrade politiken har stöd i riksdagsgruppen.
Så till själva innehållet i den politik som vållade sådana diskussioner vid den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Enligt uppgifter i medierna prioriterar duon Juholt och Waidelich ner en höjning av a-kassan till förmån för stora investeringar i infrastruktur, utbildning och bostäder, inte minst i Sveriges mer
urbana miljöer.
Det kanske inte är så många som kommer ihåg det. Men Göran Perssons devis som också har diskuterats på flera socialdemokratiska partikongresser handlade om att sätta verksamhet för transfereringar. Det innebär att Socialdemokraterna i varje läge bör pröva om en skattekrona kan göra mer nytta i välfärdens verksamheter än i människors plånbok.
Det är ett klokt förhållningssätt. Mot den bakgrunden bör den socialdemokratiska riksdagsgruppen verkligen fundera ett varv till på det kloka i att prioritera en bättre fungerande välfärd och fler jobb genom investeringar i infrastruktur, utbildning och bostäder.
Det finns ingen bättre illustration av begreppet investering. Det är att man satsar pengar på något som i framtiden kan ge avkastning i form av ett Sverige med fler jobb och bättre välfärd. Att fokusera på “plånboksfrågor” – och dit räknar jag delvis a-kassan är i likhet med borgerlighetens mantra om sänkt skatt ett kortsiktigt sätt att tillfredsställa vissa väljargrupper.
Jag är medveten om att a-kassan inte är vad den har varit. Och jag har inget emot att den så småningom höjs. Men i det ekonomiska läge som Sverige kan befinna sig inom kort tror jag att det är betydligt klokare att göra investeringar för framtiden.
Sjukförsäkringen är däremot en annan sak. Den är i vissa delar ett skämt och inte värdig den välfärdsstat som borgerligheten ibland talar sig varma om. Sjukförsäkringen behöver fungera och då krävs pengar.
Jag hoppas verkligen att Socialdemokraterna har modet att tänka mer långsiktigt. Prioritera verksamhet före plånboksfrågor.
Bloggat:
Johan Westerholm,
Peter Högberg,
Olas tankar,
Martin Moberg,
Tord Oscarsson och sist men inte minst den alltid så hjärtligt raljante
Tokmoderaten.
Läs även andra bloggares åsikter om
Socialdemokraterna,
ekonomi,
budget.
